från välfärd till finansvärld

Den senaste tiden har det höjts röster som uppmärksammat finanssektorns enorma tillväxt de senaste decennierna, och som ställer frågan hur mycket nytta branschen verkligen tillför samhällsekonomin. Nyligen skrev till exempel Benjamin Friedman, professor i ekonomi vid Harvard, en uppmärksammad artikel i Financial Times om ämnet. Till att börja med poängterar han att finanssektorn har haft en viktig roll i den teknologiska utvecklingen, genom att slussa över kapital till nya lovande företag inom bland annat IT. I nästa stund anklagar han branschen för att slösa med resurser, och exemplifierar med branschens felprissättning av bostäder, som ledde till överdrivet husbyggande i USA åren innan finanskrisen. Men den största kostnaden, som han inte tar upp, ligger natuligtvis i den generella ekonomiska nedgång som kriser skapar. Friedman (inte att förväxla med en annan Friedman, med en helt annan inställning) är skeptisk till att den finansiella sektorn tar stora resurser humankapital i anspråk, som annars hade gått till andra sektorer. Bara på hans eget universitet, Harvard, har en fjärdedel av alla studenter gått till finansbolag efter examen. I USA har samtidigt finansbranschen stått både för en allt större andel av både den samlade lönekakan och av näringslivets vinster. Och ju mer resurser som branschen tar i anspråk, ju större krav bör ställas på vad den levererar. Problemet är att vi inte vet hur mycket den förbättrar investeringarnas fördelning i ekonomin.

Tobinskatt och kapitaltäckningskrav

Benjamin Friedman är inte ensam om att ifrågasätta det sunda i finansbranschens storlek. Nyligen röt chefen för den brittiska finansinspektionen Lord Turner till och menade att branschen blivit alltför “svullen”, och propagerade för ökade kapitaltäckningskrav till och med en tobinskatt för att sänka branschens lönsamhet och storlek. Ökade kapitaltäckningskrav är också en av de viktigaste förslagen som kommer att dryftas inom G20 under dess möten nu i helgen i London och i Pittsburgh i slutet av månaden. Även bankernas bonussystem kommer att attackeras under mötena. De var en bidragande orsak till finanskrisen, och är kanske det främsta uttrycket för excesserna. Vår egen Anders Borg (DN, GP) gjorde ytterligare ett utfall mot bonusarna på väg till ett extrainkallat finansministermöte  inför G20-mötet i London. Men enligt Lord Turner är korståget mot bonusar en populistisk avledningsmanöver, som hotar överskugga den viktiga frågan om den alltför höga lönsamheten inom banker och finansbolag.

Finansplats Stockholm

I Sverige har finansbranschen formligen exploderat i storlek under de senaste årtiondena. Enligt Finansplats Stockholm har lönesumman har fördubblats under femton år , och i dag är finanssektorn dubbelt så stor som  skogs- och jordbruksbranscherna, och tre gånger så stor som hotell- och restaurangbranscherna. Jag visar i min bok hur näringslivets företrädare, höga som låga, grämer sig över kvartalskapitalism, flockbeteende och kortsiktighet. Och för småspararna har det inte heller resulterat i någon lycklig historia. Den före detta chefen för Riksförsäkringsverket KG Scherman visat att pensionssystemets administrationskostnader fyrdubblats i och med pensionsreformen. Fondbolagen hade vintern 2009 tjänat 8 miljarder kronor på PPM-systemet sedan starten, medan spararna förlorat 33 miljarder. Den svenska Finansinspektionen tycks dock inte dela uppfattningen hos sin brittiska motsvarighet om att det skulle finnas ett problem. Myndigheten sågar EU:s förslag för att bringa ordning på finansmarknaden efter krisen: Den ifrågasätter starkt EU:s argument för ökad reglering av hedgefonder, och fortsätter därmed den marknadsfundamentalistiska hållning som varit legio under den regim som dirigerats från så väl The Washington Consensus som samförståndet mellan finansbransch och statsmakt i Stockholm. I samband med G20-mötet i London i april i år proklamerade Gordon Brown att “The Washinton Consensus is over”, och att ett nytt samförstånd skulle ersätta det. Det är förhoppningsvis det samförståndet som kommer till uttryck i helgen i London och I Pittsburgh om några veckor. Det ska bli intressant att se hur Fredrik Reinfeldt tar sig an uppgiften.