från välfärd till finansvärld

Internationalen recenserar Kasinoekonomins fall. Ni kan hitta recensionen här: Länk. Tidningen skriver bl a att “Med Kasinoekonomins fall har i alla fall ekonomijournalisten Lars Ahnland lyckats skriva tvåhundra lättlästa och allmänbildande sidor om den globala krisen. Hans bok kan rekommenderas till den som vill ha en introduktion till finanskraschen och den ekonomiska politik som föregick den.”

När det ekonomiska stormötet i Davos öppnar i morgon väntas företrädare för USA:s storbanker ta tillfället i akt och lobba för mildare bankreformer än de som Obama tillkännagav förra veckan. Bortsett från den avgift jag tidigare skrivit om på denna blogg, så vill Obama också stoppa bankerna från att handla “i egen bok”, alltså spekulera för egen räkning. Det kan komma att kosta  de fem största bankerna 96 miljarder kronor nästa år, och tros vara en anledning till fallande bankaktier efter Obamas tal. Han vill även minska deras storlek. Enligt argumentet blir mindre banker inte systemviktiga på det sätt som t ex Lehman Brothers var om de bryts upp i mindre enheter, och då tvingas inte heller skattebetalarna hosta upp pengar för att rädda dem. Detta resonemang har förekommit ett flertal gånger i debatten det senaste året.

Bankerna har dock fått oväntat stöd från t ex Storbritanniens finansminister Alistair Darling, som menar att det inte är storleken utan bankernas inbördes förbindelser som är systemets akilleshäl. Men bankerna förfäras också över britternas förälskelse i tanken om en Tobinskatt. Efter ett internationellt möte där åtgärder för att minska riskerna i det globala finansiella maskineriet diskuterades i måndags, menade premiärminister Brown att världen kommer att införa någon typ av internationell skatt eller avgift - på transaktioner, omsättning eller belåning - även om det kommer att ta flera år att införa det.

I media: DN, FT1, FT2

När det gäller synen på finanssektorn har den ideologiska pendeln sannerligen svängt på regerlingskansliet. Anders Borg vill nu att EU gör som USA och beskattar finanssektorn för att få tillbaka statliga bankstödpengar. Eftersom USA gjort det, så finns det inte längre ett hot att kapitalet rinner ur Europa, menar han. Applåder för det.

Tyvärr avfärdar han dock samtidigt idén om en Tobinskatt, en skatt på finansiella transaktioner (FTT). Sak samma, kan man tycka vid en första anblick. Huvudsaken är att bankerna betalar tillbaka vad de fått, och därmed hjälper till att täppa till hålen i de statliga budgetarna som finanskrisen skapat, eller? Bankavgiften i USA är en procentsats av finansinstututens balansräkningar, och som sådan slår den hårdare mot banker och finansbolag med hög belåning. Det sänker risknivån. Gott så.

En FTT och en avgift av amerikansk modell (en mindre variant finns redan i Sverige) åtgärdar däremot olika saker. Den senare borde kunna minska riskablel långsiktig utlåning av den typ som blåste upp Island och Baltikum, medan den förra kan minska kortsiktighet i t ex aktie- och derivathandel. Kortsiktigheten skapar kvartalskapitalism och uppdrivna bonusar inte bara i banker, utan i alla företag som finns på en börs. Dessutom minskar kortsiktigheten incitamenten för fundamental analys, till förmån för teknisk. Det innebär mer flockbeteende och benägenhet för bubbelbildning. Överdriven risktagning både på lång och kort sikt har helt klart beröringspunker. Bilden är komplex, och det behövs onekligen flera verktyg i verktygslådan för att fixa det globala finansiella systemet. En avgift på balansräkningen och en FTT är inte konkurrerande åtgärder, utan kompletterande.

I media: DN, DI1, DI2, SvD

DN levererar någar intressanta nyheter. De bankavgifter som jag skrev om i förra inlägget kommer enligt det officiella uttalandet i dag att ligga på 0,15 procent av bankerans och finansbolagens balansräkningar, och ska betalas av alla aktörer, oavsett om de varit med i TARP eller ej. Det verkar rimligt, med tanke på att snart sagt alla på marknaden var med om att blåsa upp bubblan och även till flockbeteendet under raset - och därmed var de medskyldiga till de problem som uppstod. Om de sedan tjänade pengar i processen eller hörde till de förlorare som som fick statliga pengar är mindre viktigt enligt mig. Som en parentes i sammanhanget förväntas bonusarna bli rekordhöga 2010.

I Sverige grasserar bonusdebatten återigen. DN avslöjar att statliga SBAB uppmuntrar till ökat risktagande då ökad utlåning ger högre bonus för de anställda. Vi ser med andra ord hur beteendet från tiden innan finanskrisen lever kvar som om inget har hänt. Under tiden ökar utlåningen till bostadssektorn, och som en konsekvens blåses bubblan upp ytterligare. Vinnaren i konkurrensen i utlåningen är, inte oväntat med tanke på föregående nyhet, SBAB. De har ökat sin utlåning med tvåsiffriga tal genom sockrade erbjudanden om låg ränta och andra generösa villkor.´

Under en period i fjol var SBAB med i det statliga garantiprogrammet. Med svenska staten som ägare anses ofta bolåneinstitutet ha en extra garanti och därmed bättre möjligheter att låna billig. Frågan är när regeringen får nog och gör som Obama. Valet närmar sig, och om de försiktiga svenskarna till slut vågar ta bladet från munnen och säga i från, så kanske, kanske vi kan få straffavgifter även i Sverige?

I media: DN1, DN2, DN3,

För att ersätta förluster i TARP (USA:s räddningspaket för banker och finansinstitut på obestånd) och minska budgetunderskottet kommer USA att införa avgifter på 120 miljarder dollar under en tioårsperiod. En källa i Vita huset har uppgivit att Obama kommer att tillkännage avgiften i morgon torsdag. Räddningspaketet i samband med finanskrisen var på 700 miljarder dollar, men flera stora banker har redan betalat tillbaka de pengar de fått.

Bankavgiften är en i raden av åtgärder internationellt som syftar till att tappa finanssektorn på pengar till förmån för de skattebetalare som drabbats av finanskrisen, och måste ses som ytterligare ett tecken på en ny och tuffare inställning till finanssektorn. Populism menar vissa, rättvisa säger andra. Än så länge är det oklart hur avgiften kommer att se ut. Kanske, kanske, kan den även bana väg för en internationell skatt på finansiella transaktioner.

I media: DN, DI, FT

Hej! Nu är jag tillbaka från julledigheten. Det tog längre tid än väntat att komma i gång, mycket beroende på att en stor del av kvällarna numera går åt till att vagga min nya dotter. Det kommer naturligtvis inverka på bloggandet under ett par månader framöver, hoppas ni har överseende med det.

Annars kan jag meddela att ytterligare några tidningar har skrivit om Kasinoekonomins fall. Aktiespararnas recension kan ni hitta här, och Norrländska Socialdemokratens recension finns här. Samma skribent som skrivit i NSD har även skrivit om boken i Smålandsposten, här.

19/12 hade jag även en debattartikel i Dagens Industri om behovet av en finansiell transaktionsskatt. Den finns däremot inte online  tyvärr.

Trots en hel del intressanta nyheter, bl a nedläggningen av Saab, så måste jag ta julledigt från bloggen till efter nyår. Ska umgås med min familj - inklusive min nya dotter! God jul och gott nytt år!

Barack Obama skapar feta rubriker i amerikanska tidningar efter att ha läxat upp cheferna för de stora bankerna och finansbolagen i USA. Han kallade dem för “fat cat bankers”, och gav uttryck för ökad frustration inför höga vinster och bonusar inom baksektorn när arbetslösheten stigit till 10 procent. Nu är det dags för bankerna att ta sitt ansvar och hjälpa landet på fötter igen, menade han. Trots allt var det ju dem som skapade krisen.

I fredags gick Obamas förslag om utökad finansiell reglering igenom i representanthuset. Det innebär bland annat en ny myndighet för konsumentskydd på det finansiella området samt utökad kontroll av hedgefonder, och syftar till att motverka dumdristig utlåning och riskfyllda affärsmetoder. Wall Streets lobbyister arbetade hårt för att hindra den nya lagstiftningen från att gå igenom representanthuset, men utan framgång.

Chefen för banken US Bancorp erkände att bankerna kunde göra ett bättre jobb, och bankerna har även tidigare sagt att de välkomnar en reform av finanssektorn. Men ord står mot handling, och Obama varnade bankerna för att fortsätta med att försöka blockera eller urvattna de planerade regleringarna. För att bli verklighet måste de nämligen gå igenom senaten också, som är mer konservativt än representanthuset.

I media: E24, FT, WSJ1, WSJ2

Nyheterna om tuffare regler mot finansmarknaden kommer nu slag i slag. I dag meddelade Finansinspektionen om införandet av tuffare regler för bonusar. Finansmarknadsminister Mats Odell välkomnar de nya reglerna, men medger att de kan ge svenska banker sämre konkurrenskraft. Det ständigt återkommande argumentet om kapitalets utpressningsmöjligheter har dock fallit i styrka efter de kraftfulla åtgärder som kommer från EU, Frankrike och Storbritannien. De nya reglerna, som ska motverka olämpligt utformade ersättningssystem och stävja ett överdrivet risktagande i finanssektorn, träder i kraft direkt efter årsskiftet. Bland annat innebär beslutet att minst 60 procent av den rörliga ersättningen för finansanställda som kan påverka risknivån i sina företag ska skjutas upp i minst tre år. Men andra regler ska gälla alla som jobbar i finansbranschen, och därmed går Sverige längre än rekommendationerna från EU och G20. Även om detta innebär silkesvantar jämfört med de hårdhandskar som britter och fransmän använder, så fortsätter alliansregeringen genom detta att hålla uppe initiativet i kampen för att tygla marknaden. Socialdemokraterna är fortsatt apatiska.

I media: DN, SvD, VA, GP, Sydsvenskan

Övrigt: Finansinspektionen

Nu händer det saker. Nyss, efter EU-toppmötet, sa Fredrik Reindfeldt att en finansiell transaktionskatt kan vara med att betala för EU:s klimatåtaganden. Det rapporterar DI. Han sa att EU uppmuntrar IMF att undersöka olika modeller som försäkringar, fonder eller en global transaktionsskatt, och att även EU-kommissionen ska undersöka detta. Frågan är het, glödhet.

I media: DI, FT